Noen av dere har kanskje lurt på hvem det er som år etter år lager de fine plakatene og t-skjortene
vi smykker oss med på Hove? Jo, nå skal dere høre; borte i Sverige befinner det seg en gjeng illustratører som kaller seg for Vår. En gang i tiden fant de opp buksemerket Cheap Monday nede i en kjeller, men bestemte seg for å selge hele sulamitten for å heller kunne konse på vågale illustrasjoner. Fett.
I fire år har Vår laget plakater og t-skjorter som er superviktig for vår egen identitet (bare se på det bittelille utsnittet over fra 2009-plakaten), så det er ingen grunn til å gi seg. Også i 2012 vil du kunne nyte de mildt sagt psykedeliske tegningene fra Vår, og kjenner vi dem rett har de minst én overraskelse til oss. Vi tok en liten prat med Karl Grandin, den ene halvparten av Vår og en kar med en bra business-filosofi:
Takk for verdens beste festivalplakater. Hvorfor heter dere VÃ¥r, egentlig?
– Tack själva. Jag och Björn startade vÃ¥rt samarbete som VÃ¥r redan 1996 dÃ¥ jag arbetade som assistent Ã¥t en grafisk formgivare och Björn gick pÃ¥ designskola. Vi hade massor av idéer men svÃ¥rt att relatera till det som pÃ¥gick i design-Sverige dÃ¥ och kände ett behov av att hitta nya uttryck och nya sätt att arbeta. Det blev vÃ¥r frizon utan mallar och regler. De allra första projekt vi gjorde tillsammans var inte ens nÃ¥got riktigt konst- eller designprojekt utan en serie klubbkvällar som vi arrangerade pÃ¥ ett undergroundgalleri i Stockholm, mitt under den vidrigt kalla svenska vÃ¥ren. Vi döpte kvällarna till ‘VÃ¥r’, vi tyckte det lät hoppfullt, och behöll sedan namnet.
Stemmer det at dere var med på å starte Cheap Monday?
– Det stämmer, vi startade Cheap Monday tillsammans med fyra vänner 2004.
Men ble ikke Cheap Monday solgt for skitmye penger til H&M eller Weekday? Betyr det at dere er noen av de eneste illustratørene i verden som er millionærer?
– Det gick snabbt för Cheap Monday, det som vi startade som ett experiment i en källare och för våra egna vänner fick fötter och nådde ut i hela världen. Vi arbetade väldigt intensivt med kläderna i flera år men när det vuxit sig stort nog bestämde vi oss för att gå vidare med andra, egna projekt. Idag ägnar vi oss åt alkemi, driver en pizzeria och arbetar i vår egen ateljé i norra delen av Stockholm istället.
T-skjortene dere gjør for oss er supernice. Hva er deres t-skjorte-filosofi – kort fortalt?
– Alla de t-shirts vi gjort till Hove ska fungera på egen hand, tröjorna ska kunna stå för sig själva, mer än bara reklam för ett evenemang.
Dere hadde en utstillingsåpning forrige uke. Kan dere fortelle om bakgrunnen for denne?
– Vi blev tillfrågade om att göra en utställning på restaurangen Ljunggren i Stockholm. Vi hade ont om tid och samtidigt ville vi göra något tydligt, något som fungerade bra i miljön. När vi arbetar med våra affischer, illustrationer och målningar bygger vi upp våra egna världar, oberoende om det är till ett personligt projekt eller någon form av kommersiellt jobb. Till utställningen gjorde vi nya versioner av affischer som vi gjort till olika publika sammanhang – Hove-festivalen, klubbar, föreläsningar, etc. – och tog helt enkelt bort texterna. Utan ord får fantasivärldarna i affischerna stå för sig själva, det var ett väldigt kul projekt.
Dere har gjort fire av fem plakater for Hove. Hvilken av de fire er dere aller mest fornøyd med? Og hvorfor?
– De tre senaste tycker vi om som en enhet men de blir bättre och bättre. Ju friare ramar vi har att arbeta med och ju längre vi kommer ifrån en ordinär festivalaffisch, i ordets traditionella betydelse, desto bättre blir det.
Har dere noen tanker om neste års plakat? De siste tre årene har jo vært en slags triptyk, med tre ulike variasjoner over formen til det som startet som en manet.
– När vi började arbeta med den första bilden i Hove-triptyken inspirerades vi av Dunderklumpen, en delvis animerad film av Per Åhlin från 1974. Därifrån föddes idéerna en efter en, det ena gav det andra. Nu när triptyken är färdig har vi nya planer men inget vi vill avslöja ännu. Återkom så berättar vi mer!
Dere har jo aldri vært på Hovefestivalen. Hvordan forestiller dere at det er der? Er det bildene inspirert av deres egne tegninger? Og når kommer dere til Hove for første gang?
– Vi har i över huvud taget varit väldigt lite i Norge men det är lätt att föreställa sig Hove-landskapet, en plats där det är svårt att skilja på fantasi och verklighet. Kanske är det bäst i fantasin? Om ni ordnar en tipi så kommer vi dit tillsammans med en massa barn.
Fotografi: Christopher Hunt
